söndag 26 september 2010

It isnt worth crying for love in vain

I Huvudet på mig just nu, det känns bara stumt och lite apatiskt förutom musiken i bakgrunden. Jag vill gråta men förmår mig inte ens det, det är inte värt att gråta och desssutom är jag patetisk nog utan tårar. Såg mig själv i spegeln i dag och jag undrar när skall dessa stunder av självförakt som kommer smygandes ibland ta slut.

Är tacksam för alla fina människor som finns i mitt liv just nu!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar