I bland önskar jag att jag hade varit ovetande om vem jag är, leva "Lycklig" i den lilla heteronormativa bubblan för det hade hjälpt här. Förstår inte varför jag inte kan prata öppet om vem jag tycker är snygg eller vem jag är kär i. Jag har ju inget förhållande så det är egentligen inte nödvändigt att bara helt sådär outa mig själv igen, för jag menar vem skulle finna det intressant? för å ena sidan är människor väldigt toleranta och andra sidan känner folk att de kan fråga och säga vad somhelst, Och framför allt framföra sina åsikter om det ena och det andra, utan att jag bet om det.
Vad jag försöker säga är att jag vill kunna vara mig själv helt och fullt ut i mitt eget hem. Inte känna att jag måste förklara bort vissa saker i exempelvis ett smatal.
För jag tror ju inte att jag är den enda här som mig.
Det finns en annan sida i mig som säger att det kan jag vist det, för vist bor det en liten revolutionär och normbrytare i mig.
Men det är inte det jag är så trött på att försvara sånt som inte borde spela större roll än annat här i livet, för det är ju den mest naturliga saken i världen precis lika normalt som att vara Hetero.
Ok, känner att jag mest rabblar nu men om det är någon som förstår vad jag försöker att säga så, Good for you!
/Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar