Vem är jag, om jag inte klarar av mitt liv utan små vita piller ? ånej det är inte som du tror!
nu när jag bor själv är det svårare, jag har svårt att se symtomen uppstå, det bara händer jag sover inte om nätterna längre kroppen är helt slut men hjärnan rusar iväg och tankarna vill inte bli still en sekund. Jag glömmer bort att äta, kanske är det undermedvetet, en vana. En mycket gammal vana vill jag minnas har inte haft problem med det på mindre än tre år nu.
När jag slutade äta dessa vita piller kunde jag för första gången på två år känna glädje, smärta och min omgivning på ett helt nytt sätt upplevelsen förstärktes och baksidan av detta är då att även panikångesten kom och när det så småning om kom över mig var den starkare än jag kunde minnas men jag antar att kroppen aldrig glömmer. Men jag stod pall och tänkte att om jag bara gör som jag är van, utan att tänka undertrycker alla mina känslor blir allting bra igen. Så fel jag hade! så fel jag har.
Tro inte att jag tycker synd om mig själv för det gör jag inte. övervägr en del val jag måste göra och hur det skall gå till om jag inte vet vad jag vill. Finns det ett sätt utan att ta till medicin? men vet inte om jag orkar eller har tid till att låta tiden ha sin gång. Visst låter det helt galet verkligen osunt.
Gud, om du hör min hjärtas tysta bön!
Tack!
/Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar