söndag 26 september 2010

It isnt worth crying for love in vain

I Huvudet på mig just nu, det känns bara stumt och lite apatiskt förutom musiken i bakgrunden. Jag vill gråta men förmår mig inte ens det, det är inte värt att gråta och desssutom är jag patetisk nog utan tårar. Såg mig själv i spegeln i dag och jag undrar när skall dessa stunder av självförakt som kommer smygandes ibland ta slut.

Är tacksam för alla fina människor som finns i mitt liv just nu!

torsdag 23 september 2010

say Its no big deal to be me?

I bland önskar jag att jag hade varit ovetande om vem jag är, leva "Lycklig" i den lilla heteronormativa bubblan för det hade hjälpt här. Förstår inte varför jag inte kan prata öppet om vem jag tycker är snygg eller vem jag är kär i. Jag har ju inget förhållande så det är egentligen inte nödvändigt att bara helt sådär outa mig själv igen, för jag menar vem skulle finna det intressant? för å ena sidan är människor väldigt toleranta och andra sidan känner folk att de kan fråga och säga vad somhelst, Och framför allt framföra sina åsikter om det ena och det andra, utan att jag bet om det.
Vad jag försöker säga är att jag vill kunna vara mig själv helt och fullt ut i mitt eget hem. Inte känna att jag måste förklara bort vissa saker i exempelvis ett smatal.
För jag tror ju inte att jag är den enda här som mig.

Det finns en annan sida i mig som säger att det kan jag vist det, för vist bor det en liten revolutionär och normbrytare i mig.
Men det är inte det jag är så trött på att försvara sånt som inte borde spela större roll än annat här i livet, för det är ju den mest naturliga saken i världen precis lika normalt som att vara Hetero.

Ok, känner att jag mest rabblar nu men om det är någon som förstår vad jag försöker att säga så, Good for you!

/Johanna

söndag 19 september 2010

Jag röstade inte i valet 2010!

Att inte rösta alls, att inte ta sitt ansvar som medborgare eller att sätta ett statement?

Jag säger Nej, nej till RödGröna, Alliansen och SD. Ger ett kanske till Pirat och Fi. Men ett kanske räcker inte jag måste veta och det är inte så att jag legat på latsidan i mitt eget sökande bland de olika frågorna och de olika patierna utan tvärt om. Kom fram till att om jag skulle rösta så skulle det bli blankt, men det finns ingen ruta för om man vill säga att man inte är nöjd med den politik som är och kommer att fortsätta. Det finns säkert eldsjälar som förtjänar en röst och bli invald och jag hoppas att så sker.
Jag har gjort mitt val.

Har inte tappat tron på människan och Sverige men min plats är inte i politiken utan där jag är nu. Gud leder mig och jag är där jag skall vara.
Gud välsigne denna valomgång!

//Johanna

fredag 17 september 2010

questions why life so strange?

Det blir inte alltid som man har tänkt sig och det borde jag ju redan veta. Så jag borde sluta att ha så höga förväntningar, att Hemskrivnings skrivningen blev försenad med en och en halv dag gör alls ingenting, eller allting, men vad gör det om hundra år! Det är nuet som är det viktiga och det är nuet som ibland kan vara svårt att leva i, speciellt som student och speciellt om man heter Johanna för tålamod är inte min starka sida och det är en sida hos mig som är lite mindre charmerande i olika sammanhang och det märks mest när jag är trött, men framför allt när jag är sjuk. I vilket fall tänkte berätta att jag var hos läkaren i morse för att få penicilin, pga att jag har bihåleinflamation. och blev 120 kr fattigare. Same as every year skulle man kunna säga.
Igår hade jag så ont i huvudet att jag trodde jag skulle dö, bestämde mig för att åka till närakuten,väl framme bad jag att få en tid hos en av deras läkare. Kvinnan i receptionen svarar mig att det bara är en sjuksköterska som kan boka tid för det och jag svarde jag vet ju redan vad det är för fel på mig, men nej då jag var tvungen att först betala 80 kr för att träffa en sjuksköterska som frågade ut mig lite, det hela tog typ 10 min, då hon utbrister att läkartiderna för kvällen är slut, kan du komma tillbaka i morgon. Kom ihåg att jag hade så ont att jag trodde jag skulle dö, och sova var något jag inte ens kunde föreställa mig.
Hon ger mig två Ipren 400mg (som jag dessutom är allärgisk emot) och skickar hem mig.
Det är sent och jag går till bussen. har ont, är trött och förmodligen hungrig för jag mår illa. Gråter av islska nästan helavägen hem.
Men jag undrar vart är sjukvården påväg? vart är världen påväg?

Det har ialla fall varit en fin höstdag i dag :)

//Johanna

söndag 5 september 2010

Whitout the mask who will I be?

Känner att jag måste ta på mig den jag vill vara inför andra. När jag vet att det duger bra med bara mig. Men uppenbarligen duger jag inte till för mig själv.
Hur skall jag någonsin duga till för någon annan om det är så jag känner?
Jag sluter mina ögon
och litar till dig Gud.
för mer än så orkar jag inte göra just nu
orkar inte ifrågasätta
vill bara vara
vill att mina tankar lungnar sig en liten stund så att jag hinner snappa upp de tankar som är viktiga och spelar verklig roll.

Helt ärligt och öppen hjärtligt.
/Johanna

onsdag 1 september 2010

Det är okej...

Hur har din dag varit?
en enkel fråga som bode vara enkel att besvara men ack så fel. 1, det beror på vem som frågar. 2, vilken sinnesstämning har jag nu? 3, Hur har din dag som teologi studerande student varit? 4,....
1, den som frågar är jag och 2 det känns blandat, men ångesten har lyst med sin frånvaro i dag. 3, Jesaja är en klok profet och gud är mäktig. 4,lämnar jag åt eftertanken och den tysta bönen.
Att komma i rätt sinnesstämning för bön i ensamhet eller tillsamman kan vara svårt ibland och just här kan det kännas påtagligt medan i en annan verklighet skulle man inte ens reflektera över det utan bara ha tålamod och vänta ut, för liksom jag växer, växer också det andliga livet och det är inget fel med att bara få vara. det betyder inte att man inte bryr sig eller inte håller med om det som sägs i bönen tillsammans med andra utan tvärtom. det är okej att vara tyst med Gud så länge som det krävs.

om du vill veta vad jag gjort idag, om du tycker att det är relevant för dig, så får du fråga mig imorgon då jag förhoppningsvis fått mer distans till allt som hände och allt som sas.

/Johanna