torsdag 26 augusti 2010

Diagnos: Människa

Detta skrev jag för ca ett år sedan,
men det känns som om jag skulle kunna ha skrivit det nu.
2009-06-10

Min dator har stängt ner och jag har ångest, det ligger en stor klump i min mage och det enda som jag känner just nu är illamående och det känns tungt att andas. Attackerna börjar att bli fler och jag känner mig rädd. Kommer jag att klara leva ett normalt liv? Har precis accepterat att jag är som jag är men ingen annan verkar förstå. Måste man ha papper på allting? Måste jag ha en ursäkt för att jag faktiskt bara är människa? För hur skulle det se ut, Diagnos: förvirrad, ångest, depression, Dyslektiker, ibland väldigt uppenbart Homosexuell – ingen hon försöker dölja. Koncentration svårigheter, möjligen ADHD, lite Socialfobi, blir stressad av att sakna inkomst och av att plugga.
Diagnos: Människa
Om det är någon etikett jag kan finna mig i så är det att vara människa, går det eller måste man förklara sig då också. Måste man försvara den titeln också. Helst vill jag vara utan. Men hur jag än gör så måste jag inta en ståndpunkt. Och om jag helt enkelt inte orkar? Finns det någon där ute som inte bryr sig om etiketter och kan se mig för den jag är bortom alla dessa ord fast brända under min hud. För ibland är de självlysande och håller mig vaken nätter igenom.
Igår bad jag Gud finna en flickvän åt mig. En ganska självisk tanke och inte är jag jätte stållt över det, när det finns mycket värre saker som måste tas om hand i världen.
Ja just det, glömde nämna att jag går omkring och kallar mig kristen, vilket också skapar en slags förväntan på vem jag är och vad jag tycker om vissa saker.
Fast mest är jag stressad över att inte veta hur det kommer att gå med inkomsten och rest tentorna.

Jag ber om styrka och Gud ger mig verktyg att agera stark
Jag ber om lugn och ro, Gud stannar upp och andas genom mig
Jag ber om den rätta vägen och Gud ger mig ett vägskäl
Jag ber för mina nära och kära och Gud skänker leende på allas läppar, vilket gör att jag bara älskar dem ännu mer.

//Johanna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar