lördag 6 november 2010
lördag 23 oktober 2010
"Im the nice guy" sort of
Allt håller på att falla samman och jag ser det hända framför ögonen på mig själv. Det finns inget jag kan göra, eller åtminstonne kändes det så innan kvällsfikat, innan samtalet med en vän som jag vill kalla vän på riktigt. Han sa något som fick mig att tänka, att jag inte var den han prioriterade att ringa eller kontakta just nu, det fanns andra. Ja han sa inte bara det men i alla fall. Vet inte vad det betyder men antar att vi inte är vänner på riktigt vi är klasskompisar eller föredetta rättare sagt. Vår persom kemi stämmer inte riktigt överens men på senare tid har det faktiskt känts som om vi börjat närma oss lite samma nivå i livet och jag tänkte att vi kanske kunde mötas där. Vad jag vill säga är att min vän gav mig nya perspektiv på den röra jag har hamnat i och det har gett mig ny energi.
Fast sova om nätterna är fortfarande svårt.
Har fått rådet att börja ta mina antidepp igen om så bara börja med en halv och eftersom jag är envis som en get så envisas jag med att inte ta dem.
Någon yttrade sig om att vara "the nice guy" och jag måste säga att jag själv har lite samma problem, den eviga vännen, den som tar hand om alla och glömmer sig själv. Klagar inte men vet inte hur mycket mer jag orkar ta.
Som sagt problemen i mitt liv är många, ja Rom byggdes inte på en dag!(om det nu är det jag vill uppnå?)
/Johanna
Fast sova om nätterna är fortfarande svårt.
Har fått rådet att börja ta mina antidepp igen om så bara börja med en halv och eftersom jag är envis som en get så envisas jag med att inte ta dem.
Någon yttrade sig om att vara "the nice guy" och jag måste säga att jag själv har lite samma problem, den eviga vännen, den som tar hand om alla och glömmer sig själv. Klagar inte men vet inte hur mycket mer jag orkar ta.
Som sagt problemen i mitt liv är många, ja Rom byggdes inte på en dag!(om det nu är det jag vill uppnå?)
/Johanna
onsdag 6 oktober 2010
conections missing
Vem är jag, om jag inte klarar av mitt liv utan små vita piller ? ånej det är inte som du tror!
nu när jag bor själv är det svårare, jag har svårt att se symtomen uppstå, det bara händer jag sover inte om nätterna längre kroppen är helt slut men hjärnan rusar iväg och tankarna vill inte bli still en sekund. Jag glömmer bort att äta, kanske är det undermedvetet, en vana. En mycket gammal vana vill jag minnas har inte haft problem med det på mindre än tre år nu.
När jag slutade äta dessa vita piller kunde jag för första gången på två år känna glädje, smärta och min omgivning på ett helt nytt sätt upplevelsen förstärktes och baksidan av detta är då att även panikångesten kom och när det så småning om kom över mig var den starkare än jag kunde minnas men jag antar att kroppen aldrig glömmer. Men jag stod pall och tänkte att om jag bara gör som jag är van, utan att tänka undertrycker alla mina känslor blir allting bra igen. Så fel jag hade! så fel jag har.
Tro inte att jag tycker synd om mig själv för det gör jag inte. övervägr en del val jag måste göra och hur det skall gå till om jag inte vet vad jag vill. Finns det ett sätt utan att ta till medicin? men vet inte om jag orkar eller har tid till att låta tiden ha sin gång. Visst låter det helt galet verkligen osunt.
Gud, om du hör min hjärtas tysta bön!
Tack!
/Johanna
nu när jag bor själv är det svårare, jag har svårt att se symtomen uppstå, det bara händer jag sover inte om nätterna längre kroppen är helt slut men hjärnan rusar iväg och tankarna vill inte bli still en sekund. Jag glömmer bort att äta, kanske är det undermedvetet, en vana. En mycket gammal vana vill jag minnas har inte haft problem med det på mindre än tre år nu.
När jag slutade äta dessa vita piller kunde jag för första gången på två år känna glädje, smärta och min omgivning på ett helt nytt sätt upplevelsen förstärktes och baksidan av detta är då att även panikångesten kom och när det så småning om kom över mig var den starkare än jag kunde minnas men jag antar att kroppen aldrig glömmer. Men jag stod pall och tänkte att om jag bara gör som jag är van, utan att tänka undertrycker alla mina känslor blir allting bra igen. Så fel jag hade! så fel jag har.
Tro inte att jag tycker synd om mig själv för det gör jag inte. övervägr en del val jag måste göra och hur det skall gå till om jag inte vet vad jag vill. Finns det ett sätt utan att ta till medicin? men vet inte om jag orkar eller har tid till att låta tiden ha sin gång. Visst låter det helt galet verkligen osunt.
Gud, om du hör min hjärtas tysta bön!
Tack!
/Johanna
söndag 26 september 2010
It isnt worth crying for love in vain
I Huvudet på mig just nu, det känns bara stumt och lite apatiskt förutom musiken i bakgrunden. Jag vill gråta men förmår mig inte ens det, det är inte värt att gråta och desssutom är jag patetisk nog utan tårar. Såg mig själv i spegeln i dag och jag undrar när skall dessa stunder av självförakt som kommer smygandes ibland ta slut.
Är tacksam för alla fina människor som finns i mitt liv just nu!
Är tacksam för alla fina människor som finns i mitt liv just nu!
torsdag 23 september 2010
say Its no big deal to be me?
I bland önskar jag att jag hade varit ovetande om vem jag är, leva "Lycklig" i den lilla heteronormativa bubblan för det hade hjälpt här. Förstår inte varför jag inte kan prata öppet om vem jag tycker är snygg eller vem jag är kär i. Jag har ju inget förhållande så det är egentligen inte nödvändigt att bara helt sådär outa mig själv igen, för jag menar vem skulle finna det intressant? för å ena sidan är människor väldigt toleranta och andra sidan känner folk att de kan fråga och säga vad somhelst, Och framför allt framföra sina åsikter om det ena och det andra, utan att jag bet om det.
Vad jag försöker säga är att jag vill kunna vara mig själv helt och fullt ut i mitt eget hem. Inte känna att jag måste förklara bort vissa saker i exempelvis ett smatal.
För jag tror ju inte att jag är den enda här som mig.
Det finns en annan sida i mig som säger att det kan jag vist det, för vist bor det en liten revolutionär och normbrytare i mig.
Men det är inte det jag är så trött på att försvara sånt som inte borde spela större roll än annat här i livet, för det är ju den mest naturliga saken i världen precis lika normalt som att vara Hetero.
Ok, känner att jag mest rabblar nu men om det är någon som förstår vad jag försöker att säga så, Good for you!
/Johanna
Vad jag försöker säga är att jag vill kunna vara mig själv helt och fullt ut i mitt eget hem. Inte känna att jag måste förklara bort vissa saker i exempelvis ett smatal.
För jag tror ju inte att jag är den enda här som mig.
Det finns en annan sida i mig som säger att det kan jag vist det, för vist bor det en liten revolutionär och normbrytare i mig.
Men det är inte det jag är så trött på att försvara sånt som inte borde spela större roll än annat här i livet, för det är ju den mest naturliga saken i världen precis lika normalt som att vara Hetero.
Ok, känner att jag mest rabblar nu men om det är någon som förstår vad jag försöker att säga så, Good for you!
/Johanna
söndag 19 september 2010
Jag röstade inte i valet 2010!
Att inte rösta alls, att inte ta sitt ansvar som medborgare eller att sätta ett statement?
Jag säger Nej, nej till RödGröna, Alliansen och SD. Ger ett kanske till Pirat och Fi. Men ett kanske räcker inte jag måste veta och det är inte så att jag legat på latsidan i mitt eget sökande bland de olika frågorna och de olika patierna utan tvärt om. Kom fram till att om jag skulle rösta så skulle det bli blankt, men det finns ingen ruta för om man vill säga att man inte är nöjd med den politik som är och kommer att fortsätta. Det finns säkert eldsjälar som förtjänar en röst och bli invald och jag hoppas att så sker.
Jag har gjort mitt val.
Har inte tappat tron på människan och Sverige men min plats är inte i politiken utan där jag är nu. Gud leder mig och jag är där jag skall vara.
Gud välsigne denna valomgång!
//Johanna
Jag säger Nej, nej till RödGröna, Alliansen och SD. Ger ett kanske till Pirat och Fi. Men ett kanske räcker inte jag måste veta och det är inte så att jag legat på latsidan i mitt eget sökande bland de olika frågorna och de olika patierna utan tvärt om. Kom fram till att om jag skulle rösta så skulle det bli blankt, men det finns ingen ruta för om man vill säga att man inte är nöjd med den politik som är och kommer att fortsätta. Det finns säkert eldsjälar som förtjänar en röst och bli invald och jag hoppas att så sker.
Jag har gjort mitt val.
Har inte tappat tron på människan och Sverige men min plats är inte i politiken utan där jag är nu. Gud leder mig och jag är där jag skall vara.
Gud välsigne denna valomgång!
//Johanna
fredag 17 september 2010
questions why life so strange?
Det blir inte alltid som man har tänkt sig och det borde jag ju redan veta. Så jag borde sluta att ha så höga förväntningar, att Hemskrivnings skrivningen blev försenad med en och en halv dag gör alls ingenting, eller allting, men vad gör det om hundra år! Det är nuet som är det viktiga och det är nuet som ibland kan vara svårt att leva i, speciellt som student och speciellt om man heter Johanna för tålamod är inte min starka sida och det är en sida hos mig som är lite mindre charmerande i olika sammanhang och det märks mest när jag är trött, men framför allt när jag är sjuk. I vilket fall tänkte berätta att jag var hos läkaren i morse för att få penicilin, pga att jag har bihåleinflamation. och blev 120 kr fattigare. Same as every year skulle man kunna säga.
Igår hade jag så ont i huvudet att jag trodde jag skulle dö, bestämde mig för att åka till närakuten,väl framme bad jag att få en tid hos en av deras läkare. Kvinnan i receptionen svarar mig att det bara är en sjuksköterska som kan boka tid för det och jag svarde jag vet ju redan vad det är för fel på mig, men nej då jag var tvungen att först betala 80 kr för att träffa en sjuksköterska som frågade ut mig lite, det hela tog typ 10 min, då hon utbrister att läkartiderna för kvällen är slut, kan du komma tillbaka i morgon. Kom ihåg att jag hade så ont att jag trodde jag skulle dö, och sova var något jag inte ens kunde föreställa mig.
Hon ger mig två Ipren 400mg (som jag dessutom är allärgisk emot) och skickar hem mig.
Det är sent och jag går till bussen. har ont, är trött och förmodligen hungrig för jag mår illa. Gråter av islska nästan helavägen hem.
Men jag undrar vart är sjukvården påväg? vart är världen påväg?
Det har ialla fall varit en fin höstdag i dag :)
//Johanna
Igår hade jag så ont i huvudet att jag trodde jag skulle dö, bestämde mig för att åka till närakuten,väl framme bad jag att få en tid hos en av deras läkare. Kvinnan i receptionen svarar mig att det bara är en sjuksköterska som kan boka tid för det och jag svarde jag vet ju redan vad det är för fel på mig, men nej då jag var tvungen att först betala 80 kr för att träffa en sjuksköterska som frågade ut mig lite, det hela tog typ 10 min, då hon utbrister att läkartiderna för kvällen är slut, kan du komma tillbaka i morgon. Kom ihåg att jag hade så ont att jag trodde jag skulle dö, och sova var något jag inte ens kunde föreställa mig.
Hon ger mig två Ipren 400mg (som jag dessutom är allärgisk emot) och skickar hem mig.
Det är sent och jag går till bussen. har ont, är trött och förmodligen hungrig för jag mår illa. Gråter av islska nästan helavägen hem.
Men jag undrar vart är sjukvården påväg? vart är världen påväg?
Det har ialla fall varit en fin höstdag i dag :)
//Johanna
söndag 5 september 2010
Whitout the mask who will I be?
Känner att jag måste ta på mig den jag vill vara inför andra. När jag vet att det duger bra med bara mig. Men uppenbarligen duger jag inte till för mig själv.
Hur skall jag någonsin duga till för någon annan om det är så jag känner?
Jag sluter mina ögon
och litar till dig Gud.
för mer än så orkar jag inte göra just nu
orkar inte ifrågasätta
vill bara vara
vill att mina tankar lungnar sig en liten stund så att jag hinner snappa upp de tankar som är viktiga och spelar verklig roll.
Helt ärligt och öppen hjärtligt.
/Johanna
Hur skall jag någonsin duga till för någon annan om det är så jag känner?
Jag sluter mina ögon
och litar till dig Gud.
för mer än så orkar jag inte göra just nu
orkar inte ifrågasätta
vill bara vara
vill att mina tankar lungnar sig en liten stund så att jag hinner snappa upp de tankar som är viktiga och spelar verklig roll.
Helt ärligt och öppen hjärtligt.
/Johanna
onsdag 1 september 2010
Det är okej...
Hur har din dag varit?
en enkel fråga som bode vara enkel att besvara men ack så fel. 1, det beror på vem som frågar. 2, vilken sinnesstämning har jag nu? 3, Hur har din dag som teologi studerande student varit? 4,....
1, den som frågar är jag och 2 det känns blandat, men ångesten har lyst med sin frånvaro i dag. 3, Jesaja är en klok profet och gud är mäktig. 4,lämnar jag åt eftertanken och den tysta bönen.
Att komma i rätt sinnesstämning för bön i ensamhet eller tillsamman kan vara svårt ibland och just här kan det kännas påtagligt medan i en annan verklighet skulle man inte ens reflektera över det utan bara ha tålamod och vänta ut, för liksom jag växer, växer också det andliga livet och det är inget fel med att bara få vara. det betyder inte att man inte bryr sig eller inte håller med om det som sägs i bönen tillsammans med andra utan tvärtom. det är okej att vara tyst med Gud så länge som det krävs.
om du vill veta vad jag gjort idag, om du tycker att det är relevant för dig, så får du fråga mig imorgon då jag förhoppningsvis fått mer distans till allt som hände och allt som sas.
/Johanna
en enkel fråga som bode vara enkel att besvara men ack så fel. 1, det beror på vem som frågar. 2, vilken sinnesstämning har jag nu? 3, Hur har din dag som teologi studerande student varit? 4,....
1, den som frågar är jag och 2 det känns blandat, men ångesten har lyst med sin frånvaro i dag. 3, Jesaja är en klok profet och gud är mäktig. 4,lämnar jag åt eftertanken och den tysta bönen.
Att komma i rätt sinnesstämning för bön i ensamhet eller tillsamman kan vara svårt ibland och just här kan det kännas påtagligt medan i en annan verklighet skulle man inte ens reflektera över det utan bara ha tålamod och vänta ut, för liksom jag växer, växer också det andliga livet och det är inget fel med att bara få vara. det betyder inte att man inte bryr sig eller inte håller med om det som sägs i bönen tillsammans med andra utan tvärtom. det är okej att vara tyst med Gud så länge som det krävs.
om du vill veta vad jag gjort idag, om du tycker att det är relevant för dig, så får du fråga mig imorgon då jag förhoppningsvis fått mer distans till allt som hände och allt som sas.
/Johanna
söndag 29 augusti 2010
Amore
Kärlek i allt du gör
i allt du rör
varje handslag
varje andetag
ingen är som du Jesus
och varje dag
kämpar vi med att behålla
kärleken i vår blick
i våra handslag
i varje lite del av vår kropp
förnimmer vi det hopp
du gav engång.
Det är mycket som skall göras, en sak i taget. Minns varför jag är här.
/Johanna
i allt du rör
varje handslag
varje andetag
ingen är som du Jesus
och varje dag
kämpar vi med att behålla
kärleken i vår blick
i våra handslag
i varje lite del av vår kropp
förnimmer vi det hopp
du gav engång.
Det är mycket som skall göras, en sak i taget. Minns varför jag är här.
/Johanna
fredag 27 augusti 2010
"This is who I am and this is all I know, and I must chose to live..."
Det har inte varit en dålig dag i dag men det är skillnaderna mellan i dag och igår, i morgon och morgonen efter som gör mig så trött. Men i dag är jag glad.
Idag har varit en bra dag.
Det finns en låt som har förföljt mig eller snarare en del av en låt:
"This is who I am and this is all I know
And I must Chose to live…"
Det finns dagar då jag har känslan av att jag inte vill leva
Det känns jobbigt och svårt att leva
Men jag vill inte dö, allternativet är inte att dö. Liv och död är visserligen varandras motsattser men jag menar inte så när jag säger att det känns svårt att leva. För det finns inget jag hellre vill än att leva.
Jag vill lära mig att vara stark och självständig, interagera med andra människor, inte dra mig undan när någon kommer för nära. Mina murar är löjligt höga men att riva ner gardet är inget jag kan lyckas med själv, det har jag insett nu.
Trotts att jag inte vågar leva finns mina vissioner om hur livet som Präst skulle kunna se ut kvar och inget i det har egentligen förändrats.
/Johanna
Idag har varit en bra dag.
Det finns en låt som har förföljt mig eller snarare en del av en låt:
"This is who I am and this is all I know
And I must Chose to live…"
Det finns dagar då jag har känslan av att jag inte vill leva
Det känns jobbigt och svårt att leva
Men jag vill inte dö, allternativet är inte att dö. Liv och död är visserligen varandras motsattser men jag menar inte så när jag säger att det känns svårt att leva. För det finns inget jag hellre vill än att leva.
Jag vill lära mig att vara stark och självständig, interagera med andra människor, inte dra mig undan när någon kommer för nära. Mina murar är löjligt höga men att riva ner gardet är inget jag kan lyckas med själv, det har jag insett nu.
Trotts att jag inte vågar leva finns mina vissioner om hur livet som Präst skulle kunna se ut kvar och inget i det har egentligen förändrats.
/Johanna
torsdag 26 augusti 2010
Diagnos: Människa
Detta skrev jag för ca ett år sedan,
men det känns som om jag skulle kunna ha skrivit det nu.
2009-06-10
Min dator har stängt ner och jag har ångest, det ligger en stor klump i min mage och det enda som jag känner just nu är illamående och det känns tungt att andas. Attackerna börjar att bli fler och jag känner mig rädd. Kommer jag att klara leva ett normalt liv? Har precis accepterat att jag är som jag är men ingen annan verkar förstå. Måste man ha papper på allting? Måste jag ha en ursäkt för att jag faktiskt bara är människa? För hur skulle det se ut, Diagnos: förvirrad, ångest, depression, Dyslektiker, ibland väldigt uppenbart Homosexuell – ingen hon försöker dölja. Koncentration svårigheter, möjligen ADHD, lite Socialfobi, blir stressad av att sakna inkomst och av att plugga.
Diagnos: Människa
Om det är någon etikett jag kan finna mig i så är det att vara människa, går det eller måste man förklara sig då också. Måste man försvara den titeln också. Helst vill jag vara utan. Men hur jag än gör så måste jag inta en ståndpunkt. Och om jag helt enkelt inte orkar? Finns det någon där ute som inte bryr sig om etiketter och kan se mig för den jag är bortom alla dessa ord fast brända under min hud. För ibland är de självlysande och håller mig vaken nätter igenom.
Igår bad jag Gud finna en flickvän åt mig. En ganska självisk tanke och inte är jag jätte stållt över det, när det finns mycket värre saker som måste tas om hand i världen.
Ja just det, glömde nämna att jag går omkring och kallar mig kristen, vilket också skapar en slags förväntan på vem jag är och vad jag tycker om vissa saker.
Fast mest är jag stressad över att inte veta hur det kommer att gå med inkomsten och rest tentorna.
Jag ber om styrka och Gud ger mig verktyg att agera stark
Jag ber om lugn och ro, Gud stannar upp och andas genom mig
Jag ber om den rätta vägen och Gud ger mig ett vägskäl
Jag ber för mina nära och kära och Gud skänker leende på allas läppar, vilket gör att jag bara älskar dem ännu mer.
//Johanna
men det känns som om jag skulle kunna ha skrivit det nu.
2009-06-10
Min dator har stängt ner och jag har ångest, det ligger en stor klump i min mage och det enda som jag känner just nu är illamående och det känns tungt att andas. Attackerna börjar att bli fler och jag känner mig rädd. Kommer jag att klara leva ett normalt liv? Har precis accepterat att jag är som jag är men ingen annan verkar förstå. Måste man ha papper på allting? Måste jag ha en ursäkt för att jag faktiskt bara är människa? För hur skulle det se ut, Diagnos: förvirrad, ångest, depression, Dyslektiker, ibland väldigt uppenbart Homosexuell – ingen hon försöker dölja. Koncentration svårigheter, möjligen ADHD, lite Socialfobi, blir stressad av att sakna inkomst och av att plugga.
Diagnos: Människa
Om det är någon etikett jag kan finna mig i så är det att vara människa, går det eller måste man förklara sig då också. Måste man försvara den titeln också. Helst vill jag vara utan. Men hur jag än gör så måste jag inta en ståndpunkt. Och om jag helt enkelt inte orkar? Finns det någon där ute som inte bryr sig om etiketter och kan se mig för den jag är bortom alla dessa ord fast brända under min hud. För ibland är de självlysande och håller mig vaken nätter igenom.
Igår bad jag Gud finna en flickvän åt mig. En ganska självisk tanke och inte är jag jätte stållt över det, när det finns mycket värre saker som måste tas om hand i världen.
Ja just det, glömde nämna att jag går omkring och kallar mig kristen, vilket också skapar en slags förväntan på vem jag är och vad jag tycker om vissa saker.
Fast mest är jag stressad över att inte veta hur det kommer att gå med inkomsten och rest tentorna.
Jag ber om styrka och Gud ger mig verktyg att agera stark
Jag ber om lugn och ro, Gud stannar upp och andas genom mig
Jag ber om den rätta vägen och Gud ger mig ett vägskäl
Jag ber för mina nära och kära och Gud skänker leende på allas läppar, vilket gör att jag bara älskar dem ännu mer.
//Johanna
En annan del av mig
Någon påminnde mig om att jag inte skrev längre och han har rätt jag fick en släng av paranojja och flyttade in i garderoben, ja alltså jag är fortfarande öppet lesbisk men mina känslor fick bli skrivna ord i en lite blommig bok till för ingen att läsa, ingen utom mig själv.
Jag är inte poet bara gör som jag är van:
2010-08-08
I en annan del av mig
ett orört hjärta
(det brukade finnas)
en tro på framtiden
(det var)
en självklarhet
Ett hav av möjligheter
du la dig bredvid mig
och andades liv
för vad annars skulle jag tro
om inte på dina andetag, livet.
Jag tappade min tro
ett ögonblick
var allt det tog
plockade upp bitarna (som den duktiga flicka jag är)
tog din hand och gick vidare
du smekte mig med vackra ord
och jag höll fast vid min tro (tills den blev blå)
och sen fanns du överallt och ingenstans,
livet.
Detta skrev jag också i min lilla blommiga bok:
Aftonstjärnan lyser över öppna vidder
in i de snårigaste skogar
över de klippigaste berg
och här ligger jag med gråtsvullna ögon
när morgonen nalkas
syns ingen stjärna till
bara en lock av hennes gyllene hår
i min säng...
Vad tänkte jag här?? =D
/Johanna
Jag är inte poet bara gör som jag är van:
2010-08-08
I en annan del av mig
ett orört hjärta
(det brukade finnas)
en tro på framtiden
(det var)
en självklarhet
Ett hav av möjligheter
du la dig bredvid mig
och andades liv
för vad annars skulle jag tro
om inte på dina andetag, livet.
Jag tappade min tro
ett ögonblick
var allt det tog
plockade upp bitarna (som den duktiga flicka jag är)
tog din hand och gick vidare
du smekte mig med vackra ord
och jag höll fast vid min tro (tills den blev blå)
och sen fanns du överallt och ingenstans,
livet.
Detta skrev jag också i min lilla blommiga bok:
Aftonstjärnan lyser över öppna vidder
in i de snårigaste skogar
över de klippigaste berg
och här ligger jag med gråtsvullna ögon
när morgonen nalkas
syns ingen stjärna till
bara en lock av hennes gyllene hår
i min säng...
Vad tänkte jag här?? =D
/Johanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)